Hästar hör hemma
i hagar som böljar
av bäckarnas gång
under landisens tryck
det känns som en sång
Vinden vajar så mjukt
gräset i gröna vågor
hagen svänger och lutar
på invecklat sätt
hästen vet hur den kutar
för att komma rätt
Solen sneglar så snett
nu i morgonens dis
ner på landskapets kurvor
ger liv åt stenar och ris
skapar skuggor så långa
som hästarna vill fånga
Nu springer dom hit
hela flocken har sett
att de har en publik
Anna blir skrämd
men får inte panik
hon håller min hand
Hästarna stora
skrider sen sakta
fram för att lukta
på barn vid min sida
frustar sen kraftigt
med näsborrar vida
Svansarna svänger
huvuden blänger
ögon skyggt vackra
med långa fransar
fölet står bakom
se hur det dansar
Hästarna dricker
av vattnet i karet
pälsar gyllenbleka
som solen har värmt
handen vill smeka
strävt åt ett håll
åt det andra så lent
05-02-24 Mats Hammarlund