Hästarna

Hästar hör hemma
i hagar som böljar
av bäckarnas gång
under landisens tryck
det känns som en sång

Vinden vajar så mjukt
gräset i gröna vågor
hagen svänger och lutar
på invecklat sätt
hästen vet hur den kutar
för att komma rätt

Solen sneglar så snett
nu i morgonens dis
ner på landskapets kurvor
ger liv åt stenar och ris
skapar skuggor så långa
som hästarna vill fånga

Nu springer dom hit
hela flocken har sett
att de har en publik
Anna blir skrämd
men får inte panik
hon håller min hand

Hästarna stora
skrider sen sakta
fram för att lukta
på barn vid min sida
frustar sen kraftigt
med näsborrar vida

Svansarna svänger
huvuden blänger
ögon skyggt vackra
med långa fransar
fölet står bakom
se hur det dansar

Hästarna dricker
av vattnet i karet
pälsar gyllenbleka
som solen har värmt
handen vill smeka
strävt åt ett håll
åt det andra så lent
05-02-24 Mats Hammarlund

Sädesmagasinet

Höga plintar och läget
vid stallet ska hindra
fukt och råttor att nå
golvens grova tiljor
och säden som ligger
på tork därpå

Lövsättra gårds
gamla kassaskrin
mäktigt timrade rum
av sju meter långa
stockar av gran
sex tum gånger tio

Fönstren är små
tre liggande rutor
som ger lite ljus
härinne där tiden
stått alldeles still
som i andaktshus

På grov timmervägg
står skrivet och räknat
hur många säck
som burits
från tröskning eller
till kvarn vid vår bäck

Till övre plan
går en mäktig trapp
grov plank väl nött
av sandig sko
kanske trasig och blöt
på en fot så trött

Idag bor häruppe
en fladdermus som
i hanbjälken hänger
släpper sin lort
just i trappens kant
precis där man svänger

Från luckor på vind
har man utsikt nu
över böljande hagmark
fin i dalande sol
som smeker var tuva
och förtrollar din park

Råttor och möss
har tyckt om detta hus
går du nedför vår trapp
vid varenda vägg
och vid tröskel och hörn
i plåt är spikat en lapp

Ute på backen
i mossa och gräs
du ligger på rygg
och kisar mot himlen
björken och timret
snart kommer det mygg

Du tänker att här
på stallbackens kant
har nog mången dräng
vilat sin kropp
under årens lopp
från allt slit och fläng

2005-02-10
Mats Hammarlund

John Bauer skogen

 

Strax norr om Lövsättra

reser sig skogen mäktig

bakom åkern

som en mörk mur

av höga hotfulla granar

 

När barnen är små

bär man dem på axlarna

visst är det en fröjd

men när skymningen faller

vill de ogärna gå

över åkern

på skogspromenad

 

Det finns så elaka vargar där

säger Anna bestämt

men när man på da’n

stiger in

i skogens lugna värld

är den förtrollad

av dunkla ljuset som strilar

ner mellan grova stammar

 

Här har huggarna sparat

gammelskog

då de röjde mot Angarn

och Gävsjö gård

på sjuttiotalet

åt Stockholm stad

 

Här finns stora stenblock

gömda i mossa

fallna träd

jättelika myrstackar

och jaktlagets utfordringsplats

för vinterns rådjur

 

Skogens mystik är stor

och förstärks av

fornborgens spår

med branter och block

från då havet stod högt

och detta var öar i skärgård

 

Granarna är

av mäktigt format

med kraftiga grenar

ända till topp

och ett hav

av kottar inunder

 

På vintern ser man

spår i snön

av var rådjuren legat en natt

och var räv och gröngöling

letat sin mat

i myrstackens långa kant

 

I skogen finns gläntor

med lövskog

en och äng

där sippor och gullviva

blommar om våren

 

Barnen tycker om

när man ger dem

blå mogna enbär

att tugga på och

en kotte att hålla i hand

 

Tillbaka vid stugan

tittar vi upp

i askarnas pelarsal

där är frid av ett annat slag

 

Hackspetten far

mellan träden

och trummar

på torra grenar

medan kattugglan vilar

i grova grenarnas blad

 

Nu har nog Anna

bajsat i blöjan

så känns det på lukten

hon får klättra ner

vi går in till mor

som har midda’n klar

 

2004-09-27  Mats Hammarlund

 

 

 

 

Lövsättra

 

Långt upp mot himlen

välver höga askar

ett tak av grönska

över Lövsättra gård

ett karolinskt säteri

 

I andakt du står

i en kyrksal

av stammar och grenar

där hackspett och uggla

mes och nötväcka

har sina hem

på olika höjd

 

Genom lövverket ser du

med skogen som fond

över åkrar och hagar

där rådjuren betar

och värmer sin päls

när solen står lågt

 

På morgon tar haren

sitt fält i besittning

då leker tre ungar

och skuttar i ringar

medan far och mor

lyssnar noga mot vinden

finns där någon fara?

 

Skatorna sedan

flyger så smäckert

brer ut sina vingar

saktar ner farten

håller fram klorna

till landning på ladan

och vippar sen stolt

på blåsvarta stjärten

 

Skatan skrattar

och släpper sin lort

på stallets stolthet

vällingklockan

med vimpel i plåt

från Bellmans tid

 

2004-10-02  Mats Hammarlund

 

Örnens öga

 

Fasanen med ungar

trumpetar vid busken

söker skydd

när hök och örn spanar

högt uppe från skyn

 

Då stannar allt liv

alla fåglar blir stilla

man hör bara halvkvävda

varningsgnyn

hela trakten trycker

av faran från ovan

 

Men nu mörknar himlen

en kylig vindpust

drar genom grenar

löven rasslar

strax kommer regnet

det smattrar mot taken

 

Det går över i hagel

och bildas små drivor

vid fönster och dörr

därinne i värmen

står kaffet på spis

 

I köket med utsikt

mot vägen och smedjan

med åsen och Grötsjön

jag tänker på trakten

som hotas av bilvägar

byggen och tipp

 

Visst känns det att hela

naturen här bävar

åkrar och hus

allt ligger i träda

när staden fäst blicken

på platser den söker

för leder

för avfall och tipp

 

2004-10-02  Mats Hammarlund

 

 

 

 

 

 

Höstlöv och skuggor

 

Himlen är hög

luften kylig och klar

när höstens nätter blir kalla

biter gräs och blad

med frost och iskristall

 

I gult och rött

som elden

möter lönnen kylan

poserar med stammen

i mörkbrun kontrast

mot tunna stora blad

som singlar så sirligt

ljudlöst till marken

 

Askarna är

av träden de sista

att skrudas i blad

först dock

att tappa dem alla

och dränka marken

i gula löv

som prassla

och samlas till

vallar av vinden

 

Yggdrasils träd

så mäktigt i omfång

står ännu på vakt

i räta rader

vid säteriets stengrund

och trädgårdsterasser

 

Sen Karolinernas tid

har löven här lagrats

med maskars hjälp

till lucker matjord

på gamla gårdsplan

mellan uthus

och Corps de logi

 

Var man än gräver

finner man föremål

djurben och trasigt porslin

som minne av alla

som levt här

och nött sina skor

mellan husen

 

När skymningen fallit

anar du pigor och drängar

med hinkar och kärror

från gårdens historia

i varje buskage

 

Mellan stammar

och skuggor

du trevar dig fram

till dassdörrens vred

bakom husets knut

 

Månen höjer sig

märkligt stor

och overkligt vit

ur granskogens

taggiga trädsiluett

 

Du tänker att

tiden är kort

från när här fanns

en stor gård

tills här finns

ingenting alls

utom minnen

skärvor och ben

 

2004-10-03  Mats Hammarlund

 

 

 

 

 

 

 

 

Vintern tar vid

 

 

Löven ligger

som lurvig matta

under trädets nakna grenar

mullen som i värmen

gett näring och svalkat

trädets rot

får nu skydd

mot frostens bett

av grenarnas fallna löv

 

Novembersolen slickar lågt

mattan av krökta frostiga löv

som glimmar av iskristall

över jord som ännu är lucker

där maskar och skalbaggar

söker sitt skydd

och där musen kilar

på kalla fötter

i gångar täckta av gräs

 

Kölden svider i kretsloppets

vågdal av mörker och tystnad

Livets väv väntar och vilar

kurar i kylan i saknad

av snön som kan mildra

i kalla natten

tills solen från annan vinkel

förmår ånga bort frosten igen

 

Himlen mörknar i blygrått

och sjunker mot dig så sakta

luften står stilla och tyst

allén kortas ner i det grå

smedjan kan ej mera skönjas

vid vägkrökens kant

 

Då faller det mjuka tussar

luften blir fuktig och mjuk

flingorna klibbar och växer

till en vit lurvig pläd

som sveper in tuva och strå

 

Snön tynger buske och gren

stora nya tussar hakar på

de som sig lagt tillrätta

på din arm och din mössa

och på gistna bordet å

i din gamla syrenberså

 

2004-11-15  Mats Hammarlund

 

Sparkföre

Himlen är svart utan måne
stjärnorna tindrar
och himlen suger
dig upp i sin famn

Kylan biter i kinden
snön knarrar kring kängan
och vägens vallar
av is gör den hal

Anna på två år
klädd som ett bylte
i tjock overall
mössa med pälskant
och loikavantar

Vill åka på sparken
och titta på stjärnor
nu går det undan
i svängen vid smedjan
isen den smattrar
och medarna sjunger

Anna tjuter av vällust
och spänning
fastspänd på fällen
i sitsen där fram

Vid hemmet och
hundklubben
lyser en lampa
annars är mörker
och vintergata

Vi vänder vid Grötsjön
jag kämpar i motlut
tystnaden gör att man hör
ljudet från Roslagsbanans
två grenar på avstånd
från Rydbo och Bällsta

Nu skäller ett rådjur
på oss ifrån skogen
smedjan är spöklik
och Anna vill hem
till ljuset i stugan i kröken

2004-09-25  Mats Hammarlund

Bertil och Ellika

Bertils far hade hästar
på Solvalla trav
då de bodde i Duvbo
och hästarna betade
på järnvägsängen

Till Stenas metallskrot
kördes i vagnar
vassa spiraler
spill från svarvstål
som blåste till hagen
så hästar sjukna och dog

Då flyttade Bertils far
till Gillinge Västerkvarn
i Vallentuna
Bertil blev arrendator
intill på Lövsättra gård
att uppföda hästar

Vid sent sextiotal
flyttade Ellika in
Bertils kärlek
från Götgatsbacken
med jobb på
Europafilm på Norrmalm

En deportering
till lantlig obygd
men Ellika trivdes
med trolska naturen
med hund och katt
och de vilda djuren

Bertil råkade få
en spark en gång
av en häst vid stallet

så han nästan dog

i huve’t syns jacket
ännu rätt rött

Bertil och Ellika
med kaffe och kaka
på sin veranda
ser ut över
gårdsplan och stall
vid vägens krök

I allén kommer folk
till fots från en buss
på cykel och häst
ibland någon bil
far förbi
så dammet yr

I Lövsättradalen
stilla går åren
vårsådd och höstsådd
harv och plog
stona får föl
som blir tävlingshäst

Dalen ligger
lugn i sin ro
på kvällen kommer
rådjuren fram
Ellika matar
under sitt fönster
med morot och äpple

Efter en lunch
känner Bertil
sig konstig och yr
går på kammar’n ett tag
ett hjärtslag och stilla
somnar han in
Ellika är ensam idag

Denna gård som
så mycket har sett
minns dem väl
detta strävsamma par
Bertil med keps
traktor och cykel
Ellikas skogspromenader

2004-10-04 Mats Hammarlund

Höstnatt 1994

 

Det blåser hårt

i svarta natten

skorstenen viner

det rasslar

bakom spjället

av torra löv

 

Kraftiga stormbyar

skakar träden

sliter i blad och grenar

plåttaket rister

Anna vänder i sömnen

i vita barnsängen

jag somnar om

 

I gryningen faller

en stor gren

över trädgården

från den gamla asken

vid dasset

intill husknuten

 

Där brukar kattugglan

sitta uppburrad

i lövverket

i väntan på mörkret

 

Lyssnar på nyheter

hör om Estonias förlisning

förvirrade nyheter

speglar en allt större

ofattbar katastrof

 

De vackra höstlöven

prasslar och far i vinden

men kan ej väga upp

det tunga vemod

som lagt sig

över åkrarnas

mörka lerjord

 

Mats Hammarlund  2004-09-23